Att erbjuda möjligheter till sovplats och förvaring som inte tar onödigt utrymme har existerat i tio år. Då startade Robban sin firma Compact Living. Affärsidén visade sig hålla och idag erbjuder han alla tänkbara lösningar, helt efter kundens behov. Robban är killen som skulle kunna fixa ett praktiskt boende i en telefonkiosk. För våra yngre läsare bör jag förklara vad en telefonkiosk var. Det var små kurar med plats för två, max tre personer och en telefonautomat. Man stoppade i en 25-öring (de finns inte heller numera), lyfte luren och petade numret på en sifferskiva. Sen var det bara att prata på tills en ton talade om att man hade 30 sekunder på sig att stoppa i en ny 25-öring.

I början levde vi i grottor. Man sov på en björnfäll och hade köket utomhus. Så lever Berberfolket i Tunisien även idag. De sover på vävda mattor därför att björn inte existerar där nere i kanten av Saharaöknen. Men grottorna är svåra att inreda uppåt väggarna. Därför skapar Berberfolket plats genom att ha flera grottor. Det sandiga berget är ganska lätt att urholka så de bygger rum för olika ändamål. Vissa berber har till och med tv!

Värsta innegrejen när jag skrev min förra krönika gällande compact living var gigantiska villor med massor av utrymme. Jag cruisade omkring i de kvarter där jag växte upp och förundrades över alla lyxvillor med en kvadratmeteryta på 250 plus.
I dag står det till saluskyltar utanför ungefär hälften av dessa lyxkåkar. Är det månne någon som förköpt sig, eller… Hoppas bara att dessa stackars människor slipper gå tillbaka till grottstadiet bara, men så illa ska det väl inte bli.

Ett nytt koncept som kan funka läste jag om i Aftonbladet i går. Hela Sveriges snickare nummer ett, Ernst Kirchsteiger, har skapat en del produkter kring sitt namn. Smart kille som har skapat ett varumärke kring sitt namn. Han kommer att sälja gjutjärnsprodukter och bygga ett spa i Idre. Men den stora lilla grejen är hans nya hus som kommer att säljas i byggsats. Kåkarna blir på 15 kvadratmeter och monteras ihop på några timmar. Byggmaterialet är ultralätta lecablock. Alltså, köp en tomt, släng upp några Ernst-kåkar och ring Robban på Compact Living för inredningen. Då har du raskt och enkelt skapat en villapark dä folk kan bo billigt. Gå ihop med några polare om tomten så har ni fixat ett boende som det räcker med att samla tomburkar ett par dagar i månaden för att klara kostnaden.

Nu säger väl vän av ordning att sådant inte kan vara tillåtet. Mig veterligen kan man vara mantalsskriven i princip var som helst. Maskeradligans ledare, Mats Rimdahl är skriven i ett elskåp på Östermalm. I och för sig tror jag inte att han bor där… En annan invändning är att loftsängar ska vara farliga. Varför då, undrar jag. “Man kan ramla ur dem och slå sig, svarade min skeptiske sagesman.” Okej, käre läsare. Handen på hjärtat. När ramlade du ur sängen senast? Jaså, du minns inte. Trodde väl det. Man ramlar inte ur loftsängar heller. De är dessutom anpassade efter ens eget behov och är klart skönare att slagga i. Luften känns lite ballare på ett par meters höjd. Men det kanske bara är en smaksak.

Shit. Man börjar bli inspirerad. En ny slaf vore inte fel. Tror att jag ringer Robban och beställer en specialbygg De Luxe-variant. Bred loftsäng med en teve vid fotändan, schysst stereo och ett kylskåp. Kontrollpanel lätt åtkomlig vid kudden. Det kan ju bli riktigt najs! Om du funderar på samma sak, tänk bara på att inte äta knäckebröd och chips däruppe!

Lasse Jansson

Så länge jag bodde i Umeå kände jag inte till hur man bäst skulle förpacka ett litet hem för att kunna vistas där i mer än en timme. Då trodde jag trångboddhet i allmänhet var ett tillstånd som försvann i och med efterkrigstidens sociala reformer, eller åtminstone när miljonprogrammet avslutats.

Det fanns säkert Umeåbor som hade svårt att få bostad eller var tvungna att trängas två och två, eller fler, i en etta.Men det var inget som jag hade råkat ut för. Nu, fem år senare, har det förstås blivit tuffare med bostäder även där.Efter snart fem år i Stockholm har jag nästan glömt hur det känns att kunna röra mig från ett rum till ett annat. Jag har till och med svårt att föreställa mig vad folk gör på en yta som rymmer fler rum en ett. I tre år levde jag på 24 kvm. Under halva den tiden försökte jag mig på ett samboförhållande i denna lägenhet, vilket inte föll så väl ut. Och då hade jag ändå gjort mig av med katten.

Så det var en oslagbar känsla av rymd som välde över mig när jag ensam flyttade in i en lägenhet på 34 kvm. Var skulle jag ställa alla saker nu när det gick att välja? Som tur var hade jag inte samlat på mig så många prylar.

Tanken på att kunna planera en lägenhet och investera i designade möbler hade jag förskjutit för längesedan – det fanns ju aldrig någonstans att ställa dem. Jag har nu bott i den nya lägenheten på 34 kvm i snart ett år. Även detta utrymme har gjort mig tråkigt påmind om begränsningarna och att jag måste organisera vardagen för att inte allt ska trilla över mig. Och först nu har jag upptäckt att det går att tänka inredning och snyggt, även om ytan är liten, och förstått att Ikea inte är ensamma om att erbjuda smarta lösningar för trångbodda.

Det finns andra än Ikea, med hundratalet lösningar för ett mer praktiskt boende, som har slagit mynt av den rådande bostadssituationen. Fastighetsmäklarna var inte sena med att utnyttja situationen genom att använda ord som låg i luften. “Trendig compact living-lägenhet” kunde man läsa hyfsat ofta i bostadsrättsannonserna för några år sedan. Men vem känner sig trendig när damråttorna dyker upp så snart man sugit klart och ställt damsugaren tillbaka i skåpet? Hur bor man då praktiskt på 24 eller 34 kvm?

Inte är det, som i Ikeas senaste katalog, genom att låta det bli inflation i lagrings- och förvaringssystem. 40-talet boxar i olika storlekar och färger staplade på varandra underlättar varken för sökbarheten eller för minnet.

Och inte är det med en säng som går att hissa upp och ner beroende på vad man mest behöver golvytan till.Det blir bara arbetsamt och till slut orkar man ändå inte ställa något på den fria ytan, ifall att man skulle bli trött och behöva hissa ner sängen igen. Har man dessutom ett husdjur, vilket jag bestämt avråder till på så få kvadrat, lever den farligt med en hissbar säng.

Men faktum kvarstår – bor man litet – gäller det att lösa bristen på utrymme på bästa möjliga sätt. Skapa yta där det egentligen inte finns. Ledordet borde vara praktiskt. Men kan man använda ordet praktiskt i samma mening som 24 eller 34 kvm?

Man ska passa sig för att gå för långt i förvaringssystemsivern som lätt infinner sig. Det slutar bara med att livet blir bra mycket krångligare, vardagssysslorna tar längre tid att utföra och även system till för att underlätta kräver utrymme. När man kastat sina hemmakonstruktioner och gett upp idén om att skapa själv, är det frestande att ta till snabba färdiga masstillverkade lösningar.

Min erfarenhet är att de upptar mer av utrymmet än vad de gör tillgängliga. Och är de i plast och tyg är hållbarheten inte särskilt långvarig och de mister snabbt sin glans och blir gängliga. Dessutom är det ofta svårt att använda dem som de är tänkta.

Det är kanske inte alltid man hurrar över de stackars få kvadratmetrar man har. Men det kan visa sig vara både kul och stimulerande att hitta kreativa lösningar när man väl upptäckt var de finns. För de finns ju, och roligt nog inte bara hos Ikea. Satsar man på material som trä och annat hårt blir det både snyggt, funktionellt och hållbart.

En liten lägenhet besitter också fördelar, gentemot en stor, som man kanske inte först tänker på. Det är till exempel ruskigt trevligt att ha sina vänner på middag ofta, men mindre roligt att alltid vara den som håller i destora festerna. Och det slipper man.

Som människa blir man dessutom bra mycket friare i både tanke och handling, om man inte behöver ta hänsyn till 120 kvm, plus vind, full av förfluten tid och senaste nyköpen. Överhuvudtaget kan man som trångbodd se fram emot ett roligare liv. Rastlösheten, som kommer sig av att man bara kan gå ett steg fram och två steg bak, leder till ett aktivt och utåtriktat liv – det kanske var så man tänkte när man började sälja ut allmännyttan?

Susanne Johansson
Susanne arbetar på tidningen CAP&Design som skribent och redaktionssekretare.

Villa med dubbelgarage

Missförstå mig rätt nu. Jag är inte alls avundsjuk på den som har råd att köpa en jättevilla med dubbelgarage, men jag har ingen som helst förståelse för detta. Dubbelgarage är väl okej, för då kan man hålla sig med nån ball hobbybil, men varför ska man skaffa sig mer problem än man behöver?

Olika värderingar

En jättekåk kräver mer energi för uppvärmning, den tar längre tid att städa, och när det är dags att måla om fasaden vill i alla fall inte jag vara med om jobbet. Vi människor har ju lite olika värderingar, så visst kan det finnas folk som drömmer om att feja och städa, samt ha 2000 kvadratmeters tomt med gräs att klippa och trädgårdsland att sköta. Som omväxling kan man ju jaga mördarsniglar i trädgården.

Själv vill jag bo så anspråkslöst som möjligt. Två rum är vad som krävs för att bo, kunna ta emot gäster och att driva ett företag. 39 kvadrats totalyta är fullt tillräckligt. Städningen tar en dryg timme och gräsklippningen slipper jag. Den fixar våra eminenta fastighetsskötare Leffe och Christer. Suktar jag efter att ligga på rygg i gräset går jag ner i parken utanför, eller sätter mig i Volvon och kör iväg till ett av de havsbad som ligger inom 20 minuters bilväg hemifrån. Helt perfekt!

Härligt låga boendekostnader

Att sedan boendekostnaderna blir härligt låga är ju heller inte fel. Då får man ju pengar över till annat. Till att förverkliga sina drömmar, till exempel. Bergsklättraren Göran Kropp hade det tufft med ekonomin i början av sin karriär. Klättring är svindyrt, och tillstånden för att få vistas på vissa toppar, typ Mount Everest kostar uppåt 70 000 dollar. Utrustning tillkommer. Då gäller det att leva snålt till vardags.Göran var då stamanställt befäl i Armén, men valde bort lägenheten när han skulle hårdspara. Han bodde i tält! Där kan man snacka om Compact Living! Tältboende är ganska tufft. Särskilt vintertid. Så det är inget som jag rekommenderar. Men med dagens lägenhetspriser föreslår jag att du som är på jakt efter en lya kollar in de mindre, billiga enrummarna. Glöm sovrummet. Det bygger du upp i ett loft strax under taket, och kan sedan ha ditt fullutrustade vardagsrum under slafen. Snacka med Robban på Compact Living så fixar han det!

Lasse Jansson